Mammor, Midgård och Österrikare

 
 
En vis man sa en gång Att du kommer leva tillräckligt länge för att se saker du älskar bli förvandlat till skit. Detta stämmer otroligt bra om man ser tillbaka på sin barndom och saker man älskade som nu är just skit. Jag tänker inte skriva någon utdragen lista men tänk efter så kommer ni säkert fram till något, för min del är de största skitberget Starwars följt av Indiana Jones och Transformers och nu ska även Turtels få sig en omgång.
 
Men det finns vissa saker som är konstanta och antagligen alltid kommer vara det men det kommer vi till om en liten stund. 
Om vi börjar med första filmen som fick mig att tänka på min barndom (inte för att den på något sätt påminner om handling eller liknande utan för att jag alltid har uppskattat skräckfilm) är Mama. Det såg fantastiskt obehagligt ut i trailern men som vanligt var det nästan två timmer fylda av jumpscares. När jag var ung var det stämningen som fick håret på armarna att resa på sig inte något som flyger mot kameran och praktiskttaget skriker BLI RÄDD NU!! Det var stil och klass på filmerna och det gjordes väldigt bra med genomtänkta scener och bra skådespeleri, visst manus var nästan aldrig något man tog någon större notis om men det funkade och man blev rädd. Dagens skräckpublik får allt serverat på ett ytters klumpigt och tråkigt sätt och det var mycket längesedan jag såg en bra skräckfilm. 
 
The Hobbit då är en annan sak som jag tänkte nu blir det härlig underhållning i samma anda som jag är van vid, dock inte från min barndom men det är endå ett par år sedan orginal trilogin såg dagens ljus. Men fan heller. Varför gör man något så dumt och som att lägga all sin energi på 3D effekter och inget på kontinuitet, vad jag menar är att vi vet hur saker och ting i Midgård ska se ut vi har sett orker, gobliner, ulvar och dvärgar innan varför då ändra på dem? Vad som skulle kännas som att komma hem blev en resa in i Guillermo del Toro Gómez sjuka varelsedesign och allt blev återigen skit. Det finns så mycket mer att klaga på men jag vill inte sitta här hela natten och vi börjar närma oss min poäng, 
 
Mannen från Österrike då äntligen Arnold Alois Schwarzenegger är tillbaka i filmvärlden först med lite mjukstarter i The Expendables ett och två men nu på helt egna ben i The last stand. Otroligt nog log jag genom hela filmen det var precis som när jag såg hans gamla filmer. Visst det är dåligt men på en underbar nivå man skrattar och blir lite utmattad av allt skjutande och explosioner. Man känner sig som ett litet barn igen och allt blir nostalgiskt och härligt man får tillbaka ett litet hopp för männskligheten. 
 
Så kanske den visa mannen hade fel eller stämmer utalandet bara till runt 90% men det står klart att vill man se tillbaka och känna sig ung nostalgisk och ha roligt får man snällt dumma ner sig och titta på en stor österrikare skjuta folk på löpandeband. 
 
Hur funkar Hollywood? 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0