Hur funkar folk?

Det finns en man som heter George Lucas som förevigt förändrade mitt liv. Året var 1977 och jag var inte ens född när den största bästa och absolut mest ögonöppnande filmen skapades. För er som inte förstår vilken film jag svamlar om än säger jag bara USCH, det är naturligtviss Star Wars.

Jag måste få ur mig en gång för alla vad som hände i min snurriga hjärna första gången jag fick se det här mästerverket. Det var inte 1977 eftersom jag inte var född men det var 1986.

Min kära moder hade en arbetskamrat med äldre barn som redan då var tonåringar och nu antagligen sitter på ett ålderdomshem och tuggar skorpor, men som sagt de var äldre och hade redan fått upp ögonen för filmen i fråga. Jag var med min mor och hade tråkigt och en utav sönerna i hushållet tog med mig in i vardagsrummet och satte mig framför tvn, kanske mest för att slippa leka med en skum sexåring.

Redan under vinjetten förstod jag att detta var långt från Astrid lindgren och sådant som jag hittils tvingats titta på. Jag satt som fastklistrad framför rutan och bara sögs in i en fantastisk värld som tog slut alldeles för fort.

Jag var bara sex år och förstod bara grunden i storyn då mina engelska kunskaper knappast kunde mäta sig med de jag idag besitter. Men det spelade ingen roll. Jag föstod att Luke var god och Vader var ond och det var allt som behövdes. Jag fick en känsla av att film inte alls behövde bara svensk och tråkig det kunde hända otroliga saker som bara skedde där.
Så ett stort tack till min kära mor tycker jag är väldigt passande här, Tack mamma.

Det som följde var en livslång förälskelse av just film och saker som hör till. Allt från autografer till replikor till actionfigurer. Jag ser mig själv som lite av en cineast och det blir knappast tråkigare med åren fast man blir lite bitter.

För att nu osökt komma in på det som jag tänker gnälla om och det är (och håll i er nu) Remakes.
Detta fenomen är för mig så obegripligt att jag inte får något grepp om det alls. För er som inte förstår själva utrycket så USCH igen och det är alltså när man tar en film och gör en ny version.
Film är konst. Vem fan skulle gå med på att ändra på annan konst. Vi kan ta tavlor de kanske skulle behöva målas om nu för de börjar se lite omoderna ut. Varför inte ändra om lite i sixtinska kapellet kanske sätta lite märkes kläder på avbildningarna för det har folk nu för tiden, varför inte ett bar Ray-ban på jesus.

Jag hoppas att filmskapare gråter blod när någon slyngel i hollywood anser att deras film behöver en remake för att göra den attraktiv för en yngre publik. Jag blir så arg att jag ser rött när jag tänker på alla gudomliga filmer som görs om. Man ska låta konst vara! Det finns ingen som helst anledning att locka den yngre publiken till biograferna med nya effekter och populära skådespelare. Är de så fruktansvärt dumma att de inte uppskattar orginalet har de inte där att göra.

Tänk er (och gud om du nu finns, stoppa detta) man bestämmer sig för att göra om Star wars. Den känslan jag fick när jag för första gången såg den skulle vara felriktad. Dagens unga får inte se filmen picasso eller Da vinci de får istället se någon förfalskare som tar åt sig äran.

Hur funkar folk?