Hur funkar folk?

Det finns få saker i livet som gör en så fylld av hopp för männskligheten som ett besök hos arbetsförmedlingen. Jag har idag varit på en informationsmöte som pågick i två timmar. Tiden resulterade i det här inlägget samt en mängder av idéer till min rollspelskampanj jag skriver på för tillfället och inget annat.

Det var mängder av frågor som kom fram under mötet då vi var ungefär ett 30-tal människor som var tvångsmässigt inbjudna. Det som slog mig var hur alla frågor i början besvarades med orden.
-Ja det ska kunna gå och lösa. Men avslutades med orden, men du har inte rätt ålder så det fungerar tyvär inte. Alla frågor som framfördes sköts ner pågrund av bristande ålder, tid man varit arbetslös eller hur länge man varit inskriven på arbetsförmedlingen. Det var som föreläsaren dinglade en morot framför oss bara för att sedan stoppa upp den mumindalen på oss.

Hur kommer de fram till dessa regler? För att ge ett exempel så kom frågan upp med ekonomiskt stöd under flytt då man fått jobb på annan ort. Mannen som frågade kunde inte få detta stöd då han var för ung. Föreläsaren förklarade att det är äldre människor med hus och barn som behöver stödet och inte unga människor. Vilken åldersgrupp är det som uppskattar att flytta? Är det människorna som äntligen slagit sig ner och fått gräsmattan i rätt längd eller är de unga människor som vill flytta från sina föräldrar och starta ett eget liv? De unga är färska direkt från skolan och har oftast inte någon ekonomi att tala om då kanske de skulle behövas lite stöd om det nu resulterar i ett jobb eller?
De krånglar till alla åtgärde så in i helvete så att det blir lättare att bara utgå ifrån faktumet att det inte kommer funka, man måste ha en fruktansvärd tur för att lyckas pricka rätt på alla punkter samtidigt.

Det känns som de lagt alla regler i en tombola och sedan dragit regler på måfå till de olika åtgärderna. Det finns ingen logik i alla fall inte i mina ögon.

Vi ska kanske införa samma regler inom sjukvården. Jag menar det skulle vara lysande att komma in med brutet ben på akuten och få höra att man tyvär inte kan få någon hjälp för att man är under 25, unga människor läker så bra själva. Exemplet kan kanske ses extremt men är det inte vår framtid som står på spel i båda fallen?

Vore inte lite medmännsklighet att föredra? Kanske göra om regel-tombolan och se på vad personen vill och hur man bäst kan hjälpa den enskilda männsikan. Det måste vara större möjlighet för oss att hitta jobb och sysselsättning till arbetslösa männsikor utan att först läsa konsultera regelbok. Jag säger inte att jag har någon bra lösning men det måste finnas ett bättre sätt. Reglerna måste existera för att hjälpa människor istället för att stjälpa dem.
Man kanske skulle bli politiker?

Hur funkar folk?