Mammor, Midgård och Österrikare

 
 
En vis man sa en gång Att du kommer leva tillräckligt länge för att se saker du älskar bli förvandlat till skit. Detta stämmer otroligt bra om man ser tillbaka på sin barndom och saker man älskade som nu är just skit. Jag tänker inte skriva någon utdragen lista men tänk efter så kommer ni säkert fram till något, för min del är de största skitberget Starwars följt av Indiana Jones och Transformers och nu ska även Turtels få sig en omgång.
 
Men det finns vissa saker som är konstanta och antagligen alltid kommer vara det men det kommer vi till om en liten stund. 
Om vi börjar med första filmen som fick mig att tänka på min barndom (inte för att den på något sätt påminner om handling eller liknande utan för att jag alltid har uppskattat skräckfilm) är Mama. Det såg fantastiskt obehagligt ut i trailern men som vanligt var det nästan två timmer fylda av jumpscares. När jag var ung var det stämningen som fick håret på armarna att resa på sig inte något som flyger mot kameran och praktiskttaget skriker BLI RÄDD NU!! Det var stil och klass på filmerna och det gjordes väldigt bra med genomtänkta scener och bra skådespeleri, visst manus var nästan aldrig något man tog någon större notis om men det funkade och man blev rädd. Dagens skräckpublik får allt serverat på ett ytters klumpigt och tråkigt sätt och det var mycket längesedan jag såg en bra skräckfilm. 
 
The Hobbit då är en annan sak som jag tänkte nu blir det härlig underhållning i samma anda som jag är van vid, dock inte från min barndom men det är endå ett par år sedan orginal trilogin såg dagens ljus. Men fan heller. Varför gör man något så dumt och som att lägga all sin energi på 3D effekter och inget på kontinuitet, vad jag menar är att vi vet hur saker och ting i Midgård ska se ut vi har sett orker, gobliner, ulvar och dvärgar innan varför då ändra på dem? Vad som skulle kännas som att komma hem blev en resa in i Guillermo del Toro Gómez sjuka varelsedesign och allt blev återigen skit. Det finns så mycket mer att klaga på men jag vill inte sitta här hela natten och vi börjar närma oss min poäng, 
 
Mannen från Österrike då äntligen Arnold Alois Schwarzenegger är tillbaka i filmvärlden först med lite mjukstarter i The Expendables ett och två men nu på helt egna ben i The last stand. Otroligt nog log jag genom hela filmen det var precis som när jag såg hans gamla filmer. Visst det är dåligt men på en underbar nivå man skrattar och blir lite utmattad av allt skjutande och explosioner. Man känner sig som ett litet barn igen och allt blir nostalgiskt och härligt man får tillbaka ett litet hopp för männskligheten. 
 
Så kanske den visa mannen hade fel eller stämmer utalandet bara till runt 90% men det står klart att vill man se tillbaka och känna sig ung nostalgisk och ha roligt får man snällt dumma ner sig och titta på en stor österrikare skjuta folk på löpandeband. 
 
Hur funkar Hollywood? 
 

Förvåning och svensk "film"

 
När man pluggar så får man mycket tid att göra annat framför datorn och under en sådan här period då jag borde lärt mig mer om radmotorns sex cylindrar klickade jag in mig på min gamla blogg. Tydligen är det mycket folk som fortfarande vandrar in här och läser och kommenterar vilket jag inte trodde då jag varit minst sagt lite seg att uppdatera den.
Så varför inte fortsätta?
Skulle säkert kunna komponera ihop ett gäng anledningar men varför ska jag känna mig hotad av folkmasssan som nu bor utanför mitt hus med ständigt tända facklor, det har börjat bli hemtrevligt med ljudet av slipande högafflar och jag har svårt att sova utan Siwerts grymtanden och de spontana tegelstenarna. Om någon vill köpa en kubikmeter så hör av er.
 
Nej det är helt enkelt enklare att fortsätta gnälla än att fabricera ihop någon anledning att lägga av så nu kör vi.
 
Rafael Edholm känner nog de flesta till som skådespelare i Sverige och med filmer som Göta kanal 3 och 4 under bältet har han verkligen etablerat sig som kungen av svensk film. Så nu när han tagit landet med storm hyllats av svenska folket och antagligen vunnit alla priser man kan har han satt sig på regissörsstolen. Filmen som han för övrigt varit med och skrivit heter Mörkt vatten.
Detta ska vara en otäck historia om ett par (Helena af Sandeberg och Sverrir Gudnason) som åker till ett hus i skärgården för att ha komplicerat sex på köksbänken. Och vad som börjar som en kul och ledbrytande helg slutar i kaos och ond bråd död. Eller det var väll tanken.
Vi har sett det här innan och extremt kortfattad dyker det upp en konstig man som börjar bli mer och mer konstig och tillslut visar sig vara en ond mördare som vill ha lite kul. Filmen var väldigt kort bara runt 80 minuter men det var bland de längsta 80 minuterna av mitt liv. Det är många filmer som rör sig i snigeltempo och jag brukar inte ha något emot det men då måste det ändå hände lite eller ha intressanta karaktärer, det måste finnas något intressant i bild.
 
Men det här faller på så många sätt, så många att jag inte orkar skirva alla för då måste jag antagligen köpa ett nytt tangentbord och nya fingar.
Så bara ett par enkla tips till herr Edholm om hur nästa gång kan försöka göra en bättre film.
 
1 Försök att inte använda den "skrämmande" musiken i inledningen. Detta förstör överaskningen om att det senare kommer hände något obehagligt.
2 Ha ett manus. Det blir enklare att göra en film med ett manus.
3 Bara för att du nu som regissör kan få den kvinnliga skådespelaren att klä av sig är det inget krav att hon ska göra det i meningslösa scener.
4 Visa inte lösningen på karaktäreras problem i början av filmen. hmm undrar varför han filmar på en sax som sitter väldigt lägligt placerad i en blomkruka på golvet? kan det vara så att någon kommer få den i sig?
5 Ha karaktärer man bryr sig om. Det är svårt att känna någon form av sympati för människor som beter sig som rövhål. Varför ska vi bry oss om dem när dem är svin?
 
Se något bra istället.
 
Hur funkar Edholm?

Morbror

 

 

Då är man morbror. En väldigt stolt sådan måste tillägas.

Jag har börjat så smått och fundera över min roll i min nya systerdotters liv och har kommit fram till en del som jag tänkte jag skulle dela med mig av så fler människor kan ta sin roll som morbror/farbror på allvar.

Tänkte vi skulle börja med det mest uppenbara användningsområdet först nämligen storleken.
Det finns många fördelar att ha en partner in crime som kan klämma sig igenom de flesta ventilationstrummor och liknande trånga utrymmen. Alla dessa platser som hittills varit omöjliga att ta sig in i blir en lätt match för en liten person insmord med smör eventuellt baconfett (trevligare lukt). Det finns en mängd olika storlekar på ventiler och hundluckor så det gäller att planera utifrån det att barnet växer så man kan få ut det mesta möjliga de första åren.

Utbildningsrollen kommer bli massiv då föräldrar sällan lägger krut på film hårdrock och tv-spel. Här blir det mycket att göra. Tänk att man kan börja från början med Pong och arbeta sig upp till Granturismo 5 lederna i fingrarna kommer låta som en cementblandare innan man är färdig men tiden kommer ses tillbaka på med fröjd. När vi kommer till film så blir det lite samma sak, man måste börja från början och arbeta sig framåt. Många timmars tittande blir det innan man kan hålla en vettig filmdiskussion så det är lika bra att börja tidigt, Starwars trilogin bör avklaras innan det första året är passerat.

Det blir en chans att bli lite barn på nytt. Alla roliga saker som djurparker och trimmning av mopeder kan upplevas på nytt och nu har man sina gamla misstag att dela med sig av, dock efter att de inträffar man vill inte göra det för lätt för de små liven.

Är det inte konstigt att vi inte blir bättre människor för varje generation?
Hur svårt är det att se andras misstag för att inte göra om dem? Som ni kanske har förståt vid det här laget försökte jag mig på lite humor tidigare men finns det inte en poäng?
Jag älskar historia för i mina ögon är den fylld av människor och deras misstag och vi har så mycket att lära av den men den ignoreras gång på gång och sedan blir folk förvånade.

Jag hoppas min systerdotter kommer ta med sig den enda sak jag tänker pränta in i hennes huvud - TÄNK SJÄLV! Visst lyssna på andra människor men ta bara inte efter dem, forska lite och forma din egna åsikt. För att citera den dumma gula björnen i röd tröja -Tänk tänk tänk


Hur funkar generationerna?

Slå ett slag för censuren

Lagom nu när svenska censurbyrån tagit sina förnuft till fånga och lagt ner, börjar jag jag misstänka att censuren inte var en dålig ide.

Jag menar att censur av filmer är något som endast funkar om man har ett väldigt speciellt styrelseskick i landet där man utövar censur. Man bör helst bara ha en man som bestämer allt och sedan lägger man till en hemlig poliskår med obegränsad frihet att utöva allt som behövs för att "ändra" sinnelaget hos oliktänkande. I ett sådant samhälle förstår jag verligen att det behövs censur men i Sverige?
Men nu har i alla fall svenska folket fått tillräckligt mycket förtroende att själva bestämma vad vi vill se och skönt är väll det? Eller?

Tänk om det fanns en censur som istället för att varna för våldsamma scener nu istället varnar för skit.

Ni sitter hemma funderar att gå på bio och slår upp biosidan och brevid varje titel finns små bilder som varnar för filmens brister. Bilderna som följer är några tips som man använda sig av för att varna biobesökare för vad det är de verkligen kommer att bevittna.


Den här skulle visa att kvaliten på effekterna inte är i toppklass. Jag hade velat se en sådan innan jag såg Drive angry.



Den här skulle visa tydligt att fimen inte har något manus. Igen skulle varit användbart att veta innan man såg Quantum of solace.




Jeremy irons anlete skulle få oss med engång att inse att det är väldigt överskattade och överspelande människor i filmen vi ska se. Igen så hade detta varit användbart att veta innan man såg någon av hans filmer så man kan stålsätta sig ordentligt och försöka ta hans karaktärer på allvar.



Det här säger sig självt. Man hade inte råd med riktiga skådespelare så man tog en eller flera av Wayans bröderna. Det är bara att springa när man sen den här bilden, långt och väldigt snabbt.



Ah Joel Schumacher som på egenhand nästan dödade Batman. Ser man honom vet man med säkerhet att filmen man ska se har så dålig regi att man börjar fundera på att begå självmord. Enda sättet att komma ur den djupa koman av likgiltighet är att vänta på eftertexterna som antagligen tar dig tillbaka till ljuset.



Michael Bay är ett säkert kort. Man kan vara helt säker på att saker kommer explodera från början till slut. Det behöver inte ens vara saker som kan explodera här är man garanterad att allt från krutdunkar till marsvin flyger i luften med väldigt påkostade effekter.



Ser man den här bilden kan man ställa in sig på att det en riktigt katastrof som väntar. Allt kommer vara dåligt absolut inget kommer vara värt att lägga på minnet och du kommer lida av varje sekund som visas. Det kommer skära i din själ och du kommer inte ut levande från biografen, filmen kommer med liksäck och en pillerburk.

Vilken otrolig service det här skulle vara och jag vet att folk skulle ha nytta av mina små bilder, så mycket lidnande och besvikelse man kan bespara folk. Ska skriva ihop ett förslag och skicka in till vårt lands styrande. Kommer och bli mycket uppskattat. Så slå ett slag för en ny censur som verkligen varnar för sånt man inte vill se.


Hur funkar folk?


Tokyo Gore Police


 

 

Ibland händer det, dock ytterst sällan att man blir riktigt förvånad av en film. Jag har den senaste tiden snöat in på asiatisk film igen som jag gör med jämna mellanrum. Jag stötte på en film som fick mig att inse att det behöver inte alltid finnas ett innehåll för att tavlan ska vara intressant.

Jag ska börja med att beskriva filmen som fick mig att tänka efter. Det är Tokyo gore police med den underbara Eihi Shiina i huvudrollen som den något labila polisen Ruka. Ruka ser som liten sin far bli skjuten men vi pratar inte om "hollywoodskjuten" här utan den stackars mannen huvud exploderar i miljoner bitar och vad som känns som 300 liter blod sköljer över kameran och nu förstår man vad som väntar. Detta händer de första 10 sekunderna i filmen så jag avslöjar inget som är viktigt för den mycket tunna berättelsen som väntar.


Rukas arbetsgivare det vill säga polisen i tokyo har nu blivit privatiserad med dramatiska effekter, de avrättar folk på löpande band och ibland på öppen gata med barn som pubilk.

Rukas uppgift inom polisen är att lokalisera och förgöra en ny form av människor som kallas ingenjörer. Dessa är mutanter och när de blir skadade så växer vapen ut istället för låt oss säga en arm. Ingenjörerna dör under extrema former med motorsågar och liknande saker inblandade med mängder av blod som sprutar likt sprinklersystem.

Jag ska inte säga så mycket mer om själva filmen jag tror att det räcker med att räkna upp ett par saker som jag aldrig tidigare beskådat. Det finns en flicka som har en alligator mun som underkropp, en man som får benen avkapade och blodet sprutar så intensivt att mannen börjar flyga runt i byggnaden. Jag lovar att detta är bara ett par saker som filmen stolt visar med ingående detaljer.

Nu till min själva poäng.

Jag har sett en del film och blir sällan förvånad men filmindustrin slänger ibland ur sig fantastiska filmer som både skrämmer och förvånar mig. Det skapas en väldigt skrämmande realistik framtid som verkligen går i våldets tecken. Skrev jag just realistisk? Ja fast inte på det traditionella sättet. Trots fontäner av blod och inälvor som flyger blir stämingen i filmen extrem obehaglig. Missförstå mig inte här jag skrattar som bara den i delar av filmen men genast när man tror att det bara ska vara roligt en längre tid kommer en skuvbol som träffar en i skallen och genast skiftar stämningen igen.

Jag kan rekommendera den här filmen till alla som vet med sig att de kan se blodet flyta utan att kasta upp frukosten och kanske tycker att det är kul till och med. Det behövs verkligen inte vara ett smart manus och kosta miljontals dollar för att göra en bra film. Allt som behövs är en bra regissör och en bra skådis så kan en vision bli verkligenhet. Det gäller bara att se igenom ytan så inser man fort vilken underbar film detta är.
Ibland kan förpackningen se ut som en överkörd lämmel och ändå rymma en fantastisk skatt, dock täckt i blod och inälvor men ändå. Så döm inte boken efter omslaget och döm inte heller filmen av blodkvantiteten.

Hur funkar folk?


Snälla Peter läs dina mail!




Har varit lite dålig på att hålla den här igång men händelser i världen ger mig inget val så jag måste fortsätta.

Det är så här att det är en mycket speciell film som just i detta nu håller på och spelas in på andra sidan jorden. Peter Jackson har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och lämnat döda småflickor bakom sig och ger sig på nytt in i Midgård med svärdet i högsta hugg.

The Hobbit.
Kan inte bli dåligt tänkte jag när det stod klart i himlen att Peter var tillbaka. En man som lyckades med Sagan om ringen borde inte ha några problem att åter få rätt känsla och blanda det med rätt volym våld så det blir sådär härligt så det sprakar lite i hjärnan. Men det finns ett stort svart och jävligt obehagligt moln på himlen över Hobsala.

De flesta av er tänker antagligen redan samma sak nu när Mikael Persbrandt ska sätta ner sina poliskängor i det allra heligaste. Hittills har jag endast sett den här mannen i svenska "filmer" och det är inte mycket att förstöra till och börja med. Men nu är det ett multimiljon projekt som ligger i riskzonen här. Det kan bli så att en hel nation inte kan se karaktären Beron utan att tänka på Gunvald eller någon annan lam person som mannen här över har poträtterat.

Tänk er själva tillbaka till 2001 ni satt i biosätet och ni hörde Cate Blanchetts röst berätta om midgårds senaste historia och när kameran sveper över hobsala dansar Jan malmsjö in i erat synfält. Skulle någon kunna ta det på alvar?? Det var kanske att dra det till sin spets eller .....nej fan heller det är minst lika illa som att se Beron luffsa förbi kameran och väsa -Åh fy fan.

Det är vid såna här tillfällen man måste intala sig själv att det blir bra. Hålla en positiv attityd och be till filmgudarna. Kanske upptäcker Peter mina mail och följer mitt råd. Tejpa fast Persbrandt på en val och om han överlever kan vi sätta honom i vår filmindustri istället den är redan besudlad låt inte den Nya zeeländska bli det med.

Hur funkar folk?

Kan ingen slå Fillip och Fredrik? Jag vill se blod


Oskarsgalan. Bara sug på det ordet en stund och fundera på vad det betyder för dig. Ta nu vad det betyder för dig och låtsas att du har mitt filmintresse om du nu inte har ett liknande vill säga. Kort sagt var jag en utav dem som såg det som en självklarhet att sitta uppe hela natten och kolla på galan.

Jag upptäckte tidigt att de två meganötterna Fillip och Fredrik höll i försnacket med något patetiskt försök att göra underhållning. Jag tänkte inte mer på det och satte istället på mitt playstation och spelade fram till själva galan började.

Vad händer när det börjar? Istället för att njuta fick jag genast veta att meganötterna kommer prata igenom allt som några förbannade kommentatorer. Jag kan ta att man kommenterar sport om man nu skulle missa något eller för att få lite information om spelarna eller liknande jag köper det. Men i sport vet kommentatorerna oftast vad de pratar om. Vid ett flertal tillfällen fällde meganötterna kommentarer som fick mig att undra om de någonsin sett någon film. De verkar vara på amöba stadiet av filmkunnande något som jag passerade när jag gick i lågstadiet.

En sak till man borde göra om man nu ska kommentatera något som involverar tal är att hålla käften när de man kommenterar pratar. Flera gånger fick jag inte höra tacktalen utan meganötternas menningslösa tjatter. För att inte tala om introduktionen till musik priserna då det gled in en symfoniorkester på scen och de första tonerna i Starwars ledmotivet börjar ljuda och mitt skinn blir genast knottrigt. De första tonerna var dock allt jag fick höra resten var en mycket intressant konversation om en rombar någonstans, John williams gråter! och jag vill se blod.

Jag förväntade mig en trevlig natt med bra film och roliga charmiga inslag men jag lever tydligen i ett land där tvproducenter tror att jag är så dum att jag behöver två svenska meganötter som förklara för mig vem som kommer upp på scen ungefär sammtidigt som det faktiskt står i hörnet på min tv. Men jag måste vara en total idiot som inte fattar om ett tacktal är bra eller dåligt och framförallt skulle jag missa meganötternas paradnummer när de gång på gång berättar för mig vilka svenskar galapubliken liknar till utseende.

jag vet inte hur man ska ta det här på ett annat sätt än en enorm förolämpning från tvproducenterna. Jag är inte en idiot försök att inte behandla mig som en.

Hur funkar folk?

Kan inte folk bara sluta vara idioter



Man kan bli irriterad över mycket nu för tiden och när man har arbetat upp mycket irritation över dagen är det skönt att koppla av med lite tv-spel.
Jag tänkte tidigare idag att jag skulle spela lite och startade mitt spel och började ladda min bana. Då händer följande. Det dyker plötsligt upp ett meddelande på skärmen att det kommit en nytt spel som är fortsättning på det jag spelar och spelet meddelar att jag kommer skickas tillbaka till start menyn för att kunna ladda ner en test version av det nya spelet och testa det.

Ok tänkte jag men jag är inte intresserad just nu, jag vill bara spela lite för att koppla av och känner att min version funkar bra för det ändamålet. Jag laddar mitt spel men samma sak händer igen och igen och igen. Jag kan alltså inte spela mitt spel längre utan tillverkarna tycker att jag testa en ny version. Va fan!

Jag har köpt spelet och borde jag då inte få spela det? Tänk er att ni köper en volvo och ett par år senare står det en man bakom din volvo och meddelar att det kommit en ny model som du måste testa innan du får köra din gamla bil. Du säger trevligt till mannen att din bil duger gott för att åka till affären men mannen vägrar flytta på sig och börjar slå sönder din bil för att du vägrar att testa den nya modelen.

Min poäng är följande i vilken annan branch skulle detta vara godtagbart? Svaret är ganska uppenbart INGEN. Tydligen äger man inget man köper från speltillverkare utan man bara lånar det ett tag.


Hur funkar speltillverkare?

Psalm 21 eller Snälla ta slut





Det finns väldigt få tillfällen jag kan minnas då jag blivit grundlurad av en trailer. Jag brukar vara bra på att se om en film kommer vara bra eller inte redan efter de första sekunderna. Men något måste ha hänt.
För en tid sedan såg jag trailern till Psalm 21 och blev helt överlycklig. Det var skräck det var Per ragnar det var en liten film om galna präster i de djupa svenska skogarna. Vad kunde gå fel? Precis allt visade det sig.

När jag först hörde talas om Hiller som ligger bakom regin för det här misslyckade försöket till film blev jag nyficken och jag kunde inte heller låta bli att tänka på släkten Hitler som av naturliga orsaker ändrade sitt efternamn 1945 och då till just Hiller. Men vi ska inte vara så elaka eller?

Nej vi fokuserar istället på vad herr Hiller försökte göra och inte riktigt lyckades med.
Det är inte lätt att skriva om en film som blir så fatalt obehagligt misslyckad som den här men jag tänkte försöka och nämna en del saker som jag fick mig att spärra upp ögonen och stirra ut i luften som en sprängd guldfisk. Samt att varna alla för att slösa bort en timme och 34 minuter av sina liv.

Vi börjar med skådespelarna som arbetar sig igenom ett fruktansvärt manus som verkar vara skrivet av en filmstudent som vill vara djup och svår. Detta resulterar i att inget verkar naturligt och hela filmen känns som en dålig teaterförställning med 8 åringar som spelar shakespeare. Ett stort problem var att man inte hörde alla repliker det mumlas och viskas men det kanske är medvetet för att försöka dölja manuset. Det stora hoppet här stod till Per ragnar denna Kalmarit som inte kan göra något kasst han är alltid cool. Han är med i kanske 3 minuter så han räddar inte något.

Struktur i film kan se ut på en mängd olika sätt och det är oftast bra med någon form av struktur så man känner tiden och får lite mer förståelse för karaktärerna. Här saknas detta helt jag förstod inte hur lång tid huvudkaraktären vandrat runt i byhålan där det mesta av filmen utspelar sig. Det kunde lika gärna gått tre år som två dagar.

Nu till det som verkligen sänkte den här dyngan längst ner i dynghögen. Detta ska vara en skräckfilm men inget i filmen blir obehagligt. Hiller misslyckas med alla försök till skräck. Och snälla har vi inte sett tillräckligt med spökflickor nu? Visst skrämseleffekterna finns där men taimingen är helt fel. Alla skrämselmoment är så slöa att vi ser vad som händer innan det händer och det är inte bara min filmskadade hjärna som uppfattar det så jag lovar.

Slutet var helt poänglöst  inget blir uppklarat och det finns inget klimax alls i filmen den bara makar på i samma tempo och helt plötsligt är det slut. Inte ens Per ragnars omotiverade fontänvomering i slutskedet fick mig att le som det borde ha gjort, jag menar fontänvomering som bestod av en blodliknande sörja kan väl inte vara fel?

Hur ska man då summera det här?
Snälla se inte det här. Jag lovar och garanterar att ni blir besvikna det finns inget som är det minsta bra. Man kan verkligen inte döma en bok efter omslaget och tydligen har jag även förlorat förmågan att döma en film efter trailern. Jag satt och kollade på klockan och bad en stilla bön om ett Führer Hillers film bara skulle ta slut. Han har gjort en till som även den hade en bra trailer och nu vi vad det betyder så se upp för Zone 261 som snart har premiär.

Hur funkar Hiller?


Hjälteslakt




Som nörd blir man lycklig av att höra vissa saker som exempel blev jag lite pirrig i magen när jag läste att de första bilderna på nya Spiderman filmen hade kommit ut.
Vad trodde jag då i min naiva nörd hjärna att detta skulle vara? Jo ganska självklart del fyra. Jag är medveten om att det finns fler Spiderman filmer som gjordes under 1960-talet men dessa är obskyra och svåra att få tag i vilket har resulterat att jag bara sett två av dem och räknar inte med dem.

Det är Sam raimis filmer som på något sätt skapat den bild av Spiderman som de flesta av oss idag har så nu kommer fortsättningen trodde jag och klickade mig snabbt in på min bibel www.imdb.com
Detta var en mycket mörk dag, det var som Venom själv slitit sönder min rumpa ättit upp den och skrattat åt mig. Det var ingen del fyra nej nu är det tydligen dags för en Reboot.

Alla ni som läser den här bloggen (alla 5) kanske inte vet vad en Reboot är och tyvär så ligger det till så här. Detta är en brist på fantasi man tar en filmserie och startar om den. Man kanske ändrar skådisar eller själva historien något men i stora drag gör man om första filmen i serien på nytt och kallar då detta för en Reboot. Jag har sett en del sådana här försök till att göra film som Friday the 13th och Terror på elm street och nya Star trek. Det funkar väldigt sällan och av dessa är det bara Star trek som faktiskt gjort det lite snyggt och smart.

Man tar alltså en filmserie och gör om den från början. Hur pantat och intelligensbefriat är inte detta? Har all fantasi bara tagit slut? Hur kan man som filmskapare stå för en Reboot? Tycker de filmen är bra som de slaktar och gör en ny version av eller hatar dem den?

Det värsta som jag ser det är att man pissar fansen i ansiktet när man Rebootar något. Man säger att det vi älskar bara är skit och behöver göras om och att vi som fans är så korkade att vi måste berätta historien från början så att alla är medvetna om att Peter Parker blir biten av en radioaktiv spindel och det är därför han blir Spiderman. Vem fan har missat det bland människor som någonsin sett en Spiderman film läst en Spiderman tidning eller sett den tecknade serien???
Snart är alla filmer jag älskar gjorda i så många versioner att jag inte längre kommer veta vad som är vad. Männsikor som för första gången ska se en film måste först ta en examen i arkivering för att veta den korrekta ordningen. De äldre versionerna kanske försvinner nu och slutar säljas bara för att någon förståndshandikappad babian i Hollywood gör nya versioner av allting.

Vi behöver Reboots lika mycket som vi behöver Niklas Wahlgren. Börja tänk och skriv manus era lata patetiska onda filmnötter.

Hur funkar folk?

Nära men ingen cigarr



Det finns få saker i livet som gör en så fylld av hopp för männskligheten som ett besök hos arbetsförmedlingen. Jag har idag varit på en informationsmöte som pågick i två timmar. Tiden resulterade i det här inlägget samt en mängder av idéer till min rollspelskampanj jag skriver på för tillfället och inget annat.

Det var mängder av frågor som kom fram under mötet då vi var ungefär ett 30-tal människor som var tvångsmässigt inbjudna. Det som slog mig var hur alla frågor i början besvarades med orden.
-Ja det ska kunna gå och lösa. Men avslutades med orden, men du har inte rätt ålder så det fungerar tyvär inte. Alla frågor som framfördes sköts ner pågrund av bristande ålder, tid man varit arbetslös eller hur länge man varit inskriven på arbetsförmedlingen. Det var som föreläsaren dinglade en morot framför oss bara för att sedan stoppa upp den mumindalen på oss.

Hur kommer de fram till dessa regler? För att ge ett exempel så kom frågan upp med ekonomiskt stöd under flytt då man fått jobb på annan ort. Mannen som frågade kunde inte få detta stöd då han var för ung. Föreläsaren förklarade att det är äldre människor med hus och barn som behöver stödet och inte unga människor. Vilken åldersgrupp är det som uppskattar att flytta? Är det människorna som äntligen slagit sig ner och fått gräsmattan i rätt längd eller är de unga människor som vill flytta från sina föräldrar och starta ett eget liv? De unga är färska direkt från skolan och har oftast inte någon ekonomi att tala om då kanske de skulle behövas lite stöd om det nu resulterar i ett jobb eller?
De krånglar till alla åtgärde så in i helvete så att det blir lättare att bara utgå ifrån faktumet att det inte kommer funka, man måste ha en fruktansvärd tur för att lyckas pricka rätt på alla punkter samtidigt.

Det känns som de lagt alla regler i en tombola och sedan dragit regler på måfå till de olika åtgärderna. Det finns ingen logik i alla fall inte i mina ögon.

Vi ska kanske införa samma regler inom sjukvården. Jag menar det skulle vara lysande att komma in med brutet ben på akuten och få höra att man tyvär inte kan få någon hjälp för att man är under 25, unga människor läker så bra själva. Exemplet kan kanske ses extremt men är det inte vår framtid som står på spel i båda fallen?

Vore inte lite medmännsklighet att föredra? Kanske göra om regel-tombolan och se på vad personen vill och hur man bäst kan hjälpa den enskilda männsikan. Det måste vara större möjlighet för oss att hitta jobb och sysselsättning till arbetslösa männsikor utan att först läsa konsultera regelbok. Jag säger inte att jag har någon bra lösning men det måste finnas ett bättre sätt. Reglerna måste existera för att hjälpa människor istället för att stjälpa dem.
Man kanske skulle bli politiker?

Hur funkar folk?

GOD JUL




Då jag hållt ganska högt tempo här på senaste tiden och klagat på lite allt möjligt så tänkte jag bara ta den lungt över jul med släkt och familj. Och till er alla har jag en väldigt trevlig överaskning.

Överaskningen är ryska millitärtränade attackkatter.

Överallt i Sverige och den övriga världen finns det människor som saknar julkänsla. Detta kan enkelt avstryras med mina nya importerade attackkatter. Det rör sig om sibiriska katter som levt hela sina liv på en diet som till stor del bestod av brunkål och vodka. Detta medförde ett väldigt aggressivt beteende som bör tas på alvar. Ser ni en katt gå inte fram till den och försök absolut inte klappa dem, sådant handlande kan resultera i en plötslig avsaknad av kroppsdelar. Ni känner enkelt igen en sibirisk katt på det lilla geväret den bär samt den unkna doften av disel. Katterna finns utplacerade överallt och vid minsta avsaknad av julkänsla kommer de att skjuta en liten paintball kula på grinchen i fråga. Detta kommer medföra en del smärta men det är bara en påminnelse så man inte glömmer hur härlig julen är.

Så detta är mitt sätt att sprida lite julgläjde på mitt sätt, hoppas ni får en trevlig jul och slipper påminnelser.

Ha en god jul och ett gott nytt år så ska jag säkert hitta något nytt att klaga på framöver.

Hur funkar folk?

Den onda generationen? Revisited



Efter mitt förra inlägg började jag fundera på ett par saker som jag inte tog upp och bara måste göra. Så spännfast skägget och släng er in i min hjärna. (Skrämmande eller hur?)

Som ni tidigare kanske läst är jag måttligt filmintresserad jag spelar även en del tv-spel samt lyssnar på hårdrock. Detta gör mig till Siewert Öholms absoluta motsats. Allt han propagerade mot älskar jag.

Jag hoppas de flesta av er har kollat på de gamla härliga programet Studio S där man hängde ut skräckfilmen under 80-talet. Man målade upp denna mysiga genre till djävulens propaganda som förstörde barn. Detta ledde till åldergränser för hyrfilmer och ett hysterisk klippande i klassiska mästerverk som Motosågsmassakern. Ingen större överaskning kanske när jag nu säger att jag älskar skräckfilmer, det finns något härligt med den totala brist på moral och etik som sköljer över en. Det var nya upplevelser varje gång man såg en ny film man visste aldrig riktigt vad som skulle hända för det var mycket lite som filmmakarna drog sig för att göra. Blev jag rädd? Nja lite i början men nu är det bara komiskt och ibland mysigt.

Vi går över till min favorit musik genre nämligen olika former av metal och hårdrock. Detta var fasansfullt enligt Siewert med grupper som W.A.S.P och Twisted sisters under 80-talet, som skrek om sex och tuggade råt kött på scen. För mig är hela 80-tals eran av hårdrock bara förknippad med glädje och tvivelaktiga spandexbyxor. Men dessa grupper var farliga och folk protesterade mot de hemska budskapen som deras barn tog del av. Det var främst de satanistiska texterna som förekommer som föräldrar reagerade på, deras barn skulle säkert börja offra får i källaren om inget gjordes. För mig är det farten, glädjen och själva musiken i sig som stod i centrum inte deras image.

Rollspelen då tillslut detta har inte debatterats i tv vad jag känner till men media är väldigt snabba att skylla på rollspel när det händer otäcka händelser i Sverige. Det har skrivits insändare och artiklar där man snabbt konstaterade att rollspel det går bara ut på en enda sak nämligen att döda varandra. Detta ledde till att det svenska otroligt bra rollspelet Kult totalförbjöds i Sverige under 80-talet för det fanns enligt kritiker regler för hur våldtäkter skulle gå till. Nu är det så att jag äger två olika utgåvor av det här spelet och detta är ren fiktion. Man tog bort ett roligt och bra spel för att skydda ungdomar från att bli framtida våldtäksmän. Vi kan nog med säkerthet säga att Siewert inte hade något emot förbudet.

Tv-spelen har jag tidigare skrivit om och ni vet vilka monster vi som spelade tv-spel skulle bli.

Hur skulle jag (Siewerts nemesis) se ut i huvudet om han hade rätt i sin kritik?
Bara jag tänker på det blir man lite mörkrädd, tur att man är en relativit intellegent person som kan tänka själv till skillnad från Siewert. Framför allt blir jag tacksam och tacker återigen min mor som lätt mig tänka sig. Jag fick bilda mig en egen uppfattning om kultur och välja ut de bitar jag tycker om och ägna mig åt.

Fast till Siewerts försvar det är kul och ljuga om saker man inte tycker om. Visste ni att varje gång man ser en film med Mikael Persbrandt så dör en sälunge i fruktansvärda plågor. Eller att varje gång man lyssnar på Per Gessle förlorar ni 4% av er hjärnkapacitet permanent. Varje dag vi tillåter Kanal 5 göra vedervärdiga tvprogram skadar vi whiskey produktionen på Irland. Alla dessa saker är fruktansvärda, så upp till debatt gott folk.

Hur funkar folk?

Den onda generationen?





I hela mitt liv har jag spelat tv-spel och under hela mitt liv har jag läst debattartiklar och undersökningar om hur farligt spelandet var. Dator och tv-spelen var packad av våld och detta var såklart farligt och vi som barn skulle växa upp till farliga mördarmaskiner utan empati fyllda av sadism och andra psykotiska tillstånd. Hur blev då min generation av spelare? Vi kommer till det lite senare.

Tänkte att jag skulle uttrycka mina känslor för alla forskare och förståsigpåare runt omkring i världen som redan på förhand dömde mig för att jag spelat tv-spel. Jag menar alla människor vet att det finns folk som inte borde spela, men det finns å andra sidan mängder av saker dessa människor inte ska göra. Sjuka människor får sjuka infall så är det. Sedan var dessa infall kommer ifrån är en helt annan sak. Böcker som the Catcher in the rye fick Mark david chapman att skjuta John lennon men ingen ville förbjuda ungdomar att läsa. Filmen Taxi driver fick John Hinckley Jr att skjuta Ronald reagan och ingen ville förbjuda film. Ungdomarna Eric Harris och Dylan Klebold spelade tv-spel innan skolmassakern i Columbine och detta sågs av media som ett bevis på att de var störda individer som fick inspiration av spelen, det komiska är att Danny Ledonne som överlevde massakern tillverkade ett spel av händelsen som ett sätt att bearbeta vad som hade hänt och sprida budskapet till andra.
Vad jag menar är att dessa människor hade lika gärna fått sitt infall från ett mjölkpaket.

Att sprida skräckpropaganda om hur film/spel/film skadar människors sinne är säkert kul, jag skulle kunna tänka mig att sprida lite saker om Carola men folk fattar nog att hon inte är källan till all ondska i världen eller? Varför inte jag menar om en bok eller en film kan inspirera till mord måste Carolas julkonsert varit ansvarig för minst nord Koreas regim. Med en bra akademisk text och lite "forskning" skulle jag säkert kunna bevisa det lika bra som alla andra artiklar om hur våld från tv-spel förstör ungdomar.

Min poäng är ganska enkel man kan alltid gissa. Och gissa är precis vad "forskare" gör när det gäller tv-spel. Jag kan hålla med om att 5-8 åringar inte ska spela vissa spel då de kanske inte förstår innehållet men det är en helt annan sak.

Men hur blev då min generation?
Väldigt många av de vänner jag någonsin haft har spelat tv-spel i någon form och vi borde nu ha mördat och lemlästat tusentals människor. Men icke.
Ingen spelare jag känner är det minsta våldsam, vi är nördar visst men kallblodiga mördare nej.
Det enda tv-spelen förde med sig var en brist på D-vitamin, sämre syn och ett utökat ordföråd som mest bestod av svordomar. Mycket värre än så blev det aldrig. Vi kanske skjuter lite nazister eller kommunister eller utomjordingar men när vi lägger ifrån oss kontrollen eller stänger av datorn är vi lika "normala" som alla andra. Vi blir föräldrar vi jobbar vi bygger hus och broar och kanske är detta bevis nog att tv-spel inte skapar mördare Det skapar glada människor som får uppleva saker vi inte normalt skulle få. Jag menar bara för någon dag sedan fick jag köra en Ferrari f-40 och bara några dagar innan rädda världen undan ett utomjordiskt hot. Det kommer inte hända i verkligheten.

Så ge fan i och skriv era såkallade vetenskapliga artiklar. Vad ni inte verkar förstå är att en stor del av Sveriges befolkning spelar tv-spel i någon form (Harpan är ett spel) och det är dessa människor ni pissar på. Låt folk tänka själva. Hoppa på Carola eller Niklas wahlgren, de förtjänar det verkligen.

Hur funkar folk?


Så dåligt att det blir bra




Jag tycks under den senaste tiden inte ha irriterat mig på så mycket däremot kom det upp ett ämne i en diskussion som jag tänkte att jag skulle gå in lite djupare på. Det handlar återigen om film och nördnivån är ganska hög så läs inte längre än hit om detta stör.

Det finns en genre (enligt mig) som står i en klass för sig själv. Det är den oslagbara Så dåligt att det är bra genren. Det är väldigt svårt att försöka förklara vad jag menar med detta men jag ska göra ett öländskt försök.

Vi kan börja med att titta på bilden här över. Detta är monstret Ro-man från filmen Robot monster från 1953. Vem blir inte rädd för mannen i gorilla dräkt med en konstig fiskskål på huvudet med fastlimmade antenner.  Är det alltså filmskaparens önskan att vi ska vrida oss i soffan av rädsla och obehag när Ro-man kommer lunkande förbi kameran.
Och blir vi då rädda? Svaret för de flesta personer som klarar av att klä på sig själva på morgonen är rungande nej. Jag kan inte tänka mig att människor 1953 heller såg Ro-man med skräck i blicken, jag menar andra monster såg betydligt mer övertygande ut.

Om vi bortser lite från själva skurken i filmen så är de andra karaktärerna helt hopplösa ingen har någon talang och det blir snarare fars än ondskefull skräck. Kort sagt inget i den här filmen blev som den stackars Phil Tucker tänkte sig när han tog med sig sin kamera ut i öknen för att göra en historia som skulle skrämma skiten ur biopubliken.

Hur kommer det sig då att jag älskar den här filmen och andra i samma genre?

Det är så dåligt att det blir bra. Det är ett väldigt enkelt och egentligen intetsägande uttryck men det är precis så det känns. Här har man inte försökt man driver med sig själv. Det känns som alla inblandade är väldigt medvetna om vilken klass det är på filmen de medverkar i och de har lagt det seriösa filmskapandet åt sidan. Kan ni tänka er att ni står ute i öknen och har skrivit vad ni tycker är ett coolt manus och ni väntar bara på Ro-man monstret som ni beställt någonstans ifrån. Lastbilen kommer och dräkten plockas fram och sätts på en ännu lyckligt ovetande skådespelare, han kliver ut framför att inblandare och för första gången ser de Ro-man i all sin lysande briljans.
De måste ha garvat röven av sig. Istället för att låta detta förstöra projektet bestämer man sig för att genomföra det hela. All känsla för seriöst filmskapande har bara kastats rakt ner i uthuset. Kvar bli en underhållande och komisk känsla som alla i filmteamet verkar ha njutit av tillsammans. Själva produkten som återstår blir dålig men härligt oseriös. Kassa effekter, kassa skådespelare och ett uselt manus bildar tillsammans något extraordinärt som ingen kan kopiera.

Det är väldigt få filmskapare idag som försöker vara dåliga med undantag för Uwe Boll och Lloyd Kaufman men det finns andra förklaringar till dessa sjuka herrars betende som vi inte ska gå in på här.

Min poäng är helt enkelt att försöker man göra något bra är det stor risk att det kommer suga. Går man in för att göra något dåligt kommer det att bli dåligt, riktigt ruttet dåligt. Men går man in i ett projekt som man tror kommer bli bra och gör det bästa man kan med risiga förutsättningar så finns chansen att det kanske blir så dåligt att det blir bra.

Hur funkar folk?

RSS 2.0